Tålamod – Patience

En sak som jag var lite orolig över före W föddes var hur mitt tålamod skulle räcka. Visst hade jag hört att ens tålamod växer med barn, men jag haft ett ganska häftigt temperament så jag va faktist rädd att ja sku tappa tålamodet lätt och bli riktigt arg lätt. Speciellt då man är ganska trött och sömnlös med en bebis..
Och i början så krävdes det nog en hel del viljestyrka för att ja int sku tappa kontrollen helt, vilket var skrämmande. Men man e så trött och hormonal att de är ett under att man kommer igenom dagarna utan att ta livet av vare sig själv eller ens unge…
Men nu så märker jag att tålamodet har växt med många längder. Kanske har det och göra med att de är ens eget barn, men det finns int mycket han kan ännu göra för att ja ska tappa nerverna total. Den dagen (dom dagarna) kommer nog ännu, jag vet nog det, men hoppeligen när han börjar ordentligt med sin trotsålder, så har mina nerver växt till månen och tillbaka :D Men för tillfället njuter jag av att det inte är sådär jätte många dagar då jag blir arg eller frustrerad. De känns bra. Och man vinner int sådär jätte mycket med att skrika åt en ett åring…vi får ta de sen när han är lite äldre och förstår mera ;)
One thing that worried me before having W was my lack of patience…and anyone with kids know that if there is anything you need it is patience.. I had of course heard that your patience will grow as you have a child of your own, but since I have a pretty intense temper, I was worried that would I be able to stay calm and cool and not hurt my child? Especially when you haven’t slept well and your world has been turned up side down..
And in the beginning it was hard. I had to really concentrate and be aware of my emotions and suppress my anger and irritation so I wouldn’t take it out on little W. You’re so tired and hormonal and did I say tired? that you really struggle to function. And it is a bloody miracle that you make it through the day keeping yourself and your baby alive..
But now I can already feel the change. I know there will come times when he will really really test me and my patience, but for now I enjoy the fact that I haven’t gotten angry more often and that I just let things go if they aren’t worth getting angry about. Yelling to a one year old is anyway doomed to failure so we’ll leave that for when he is a bit older and can understand me better ;) 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s